När en skall åka till Almedalen. Hur blir det då?

Måste en vara som en vuxen då hela tiden, eller är det bara lite då och då, till exempel när en sitter i någon panel?

Jag blir lite nervös.
Och det märker jag på att jag plötsligt börjar undra om jag har några såna där vuxensockor, aka små små ministrumpor som en har i skor på sommaren för att inte fotsvetten skall ”kännas i skorna”.
Jag känner mig plötsligt som den där gången när jag hade blivit bjuden på fest till min tennistränare (förlåt Johan Ståhl), bara för att jag hade en kompis som alla var kära i.
Hur jag blev skjutsad av Mamma till Knutpunkten i Helsingborg, och den var alldeles nybyggd, och därifrån kunde en åka buss och båt nästan vart som helst. Men nu skulle ju jag bara till Rydebäck.
Jag hade tagit med mig en blomma, ”för det måste man när man går bort”, men den vissnade redan på bussen, och så klämde jag den i dörrarna när jag skulle gå av.
Fast det gjorde ingenting, för när jag kom fram var jag ändå för blyg för att ge bort den.

”Jag kommer vara på vuxenfest med bara vissna blommor, som jag inte vågar ge bort.”

Och lite så är jag nu rädd att det kommer att bli under Almedalsveckan.
Jag kommer att vara på vuxenfest med bara vissna blommor (läs: KomSåFlygerVi-armband), som visitkort, som jag inte vågar ge bort.
Och så skall jag gå på uber-cool fest, och då kanske jag mest kommer att sitta i ett hörn och tvinna mina hårtestar, fast att jag skulle kunna komma på bild och Instagramma ut hela skiten till hela världen.
Eventuellt kommer jag även att känna mig lite fet.
Det brukar bli så när jag blir nervös för nånting, nämligen.
Att jag plötsligt blir fet också.
Av ingen anledning alls.
(Ber er här att ödmjukast glömma alla KomSåFlygerVi-inlägg om glass i sängen. Dom har inget alls med Christins eventuella muffinsmage att göra. Reds anm.)

”Men skönheten sitter ju på insidan”, säger någon nu.
”Snälla sluta”, svarar jag då. Nu. Redan i förväg.
För sånt biter inte på mig.

Däremot tänker jag att jag eventuellt skulle kunna åka till Almedalen och skita i hela vuxengrejen. Bara vara mig själv, helt enkelt. Strunta i kavaj, och ta min skinn-jacka istället och min slitna t-shirt, bara för att det är mera jag. Sminka mig med ”Peacock glitter-skugga” #urbandecay och köra min grej.

På utsidan OCH insidan.
Det är ju trots allt hela poängen med #komsåflygervi.
Att det till och med skall gå att gå på vuxengrejer, och ändå vara sig själv.

Watch out Almedalen.
Jag kommer som Påfågel.